2016 års höjdpunkter och lågvattenmärken
Jag följer strömmen såhär i början av året och tänker tillbaka på det året som varit. Ett år som vid den här tidpunkten förra året såg ut att kunna bli det absolut bästa rent idrottsmässigt, med ett Paralympics i Rio som huvudpunkt.
Jag började mitt år med att åka iväg till Sydafrika på träningsläger tillsammans med det holländska landslaget och mer specifikt, Kenny van Wheeghel. Han är en av rullstolsfriidrottens mest framgångsrika individer och som har inspirerat mig sedan jag först hördes talas om honom. Han har också under tiden av min karriär kommit att bli en god vän och en mentor.
Detta läger var första gången jag fick träna med honom på riktigt. Vi har tävlat otaligt många gånger mot varandra genom åren och jag har egentligen aldrig varit speciellt nära honom, men jag har alltid kommit närmare honom för varje gång vi mötts. Denna gången i Sydafrika var första gången jag lyckades slå honom och det inte bara en gång.
I mitt livs form åkte jag hem från Sydafrika och såg med spänning fram emot träningen hemma innan årets första tävling i Dubai. Jag åkte dock istället på en ganska ordentlig förkylning som gjorde att jag inte kunde träna ordentligt på nästan tre veckor.
Kort efter att jag blivit frisk var det alltså dags för min tävlingsstart i Dubai. En tävlingsstart som kom att bli min karriärs bästa hittills. Tyvärr så fortsatte mina sjukbesvär även efter Dubai vilket gjorde att jag inte kunde träna som jag ville vilket i sin tur gjorde att jag inte gjorde de resultat som krävdes för att lyckas ta mig till Rio.
Min karriärs största motgång var så ett faktum i mitten av sommaren. Jag hade då gjort allt jag kunnat för att försöka tvinga fram ett resultat som skulle ta mig hela vägen men som ni säkert kan tänka er så går det inte bra när man försöker tvinga fram något.
Efter att jag fått beskedet ville jag inte göra någonting, ingenting var roligt, speciellt inte friidrotten. Men som från ingenstans kom jag på att jag någon gång lite tidigare hört att vi skulle ha ett inofficiellt EM i rullstolshandboll och helt plötsligt tändes det en liten gnista igen.
Kort därefter fick jag också ett samtal från SVT sport där de ville att jag skulle komma upp till dem och vara expertkommentator och kommentera friidrotten under Parlympics tillsammans med Jacob Hård. Att få kommentera tillsammans med Jacob under dessa två veckor kom att bli en erfarenhet för livet. Inte bara för de otroliga prestationer vi fick uppleva och förmedla utan också att få kunskapen om hur det fungerar på andra sidan kameran som jag fått stå framför några gånger under min karriär.
Jag bestämde mig därefter att lägga mer tid på rullstolshandbollen och göra en satsning för att komma med i truppen till det EM som skulle gå i Sölvesborg i December. Jag kom ganska snabbt in i laget, mycket tack vare min snabbhet. Handbollen hade jag också redan i mig sedan tidigare då mina bröder spelat handboll under hela min uppväxt.
Att komma från en så otroligt individuell idrott som friidrott till en lagidrott som handboll var ett häftigt byte. Att gå från att göra allting själv och bara har sig själv att skylla på om något gick snett, till att kämpa och sträva mot ett mål tillsammans med ett helt lag av vänner var en häftig resa!
Redan från första träningen var jag inplockad och behandlad som om jag alltid varit en i laget. Ett lag fullt med otroligt härliga människor och kämpar. Jag utvecklades och lärde mig så otroligt mycket från första början och vi växte otroligt mycket som lag på bara den korta tid jag hann vara med innan det så var dags för EM.
Vi kämpade väl allihopa och jag är riktigt imponerad av allas insats genom hela turneringen som Holland vann. Portugal kom tvåa och vi tog brons!
Handbollen har hjälpt mig hitta tillbaka till glädjen i träningen igen och nu satsar jag åter igen stenhårt inför ännu en friidrottssäsong med VM i Juli i London som huvudmål.
Något jag lärt mig under det gångna året är att även om allt går som man planerat men dörrar stängs, om man då bara lär sig av det som hänt och kämpar vidare mot nya mål så kommer det öppnas nya dörrar. Sluta aldrig kämpa för det du verkligen vill!
Gott nytt år!
/Niklas
