onsdag 24 augusti 2016

Vem är jag?

Mitt namn är Niklas Almers, 24 år gammal. Jag är född och uppvuxen i Karlskrona men bor sedan fyra år tillbaka i Växjö. När jag den 4 oktober 1991 kom till världen några minuter efter min tvillingbror var jag inte riktigt som alla andra bebisar. Jag föddes med ryggmärgsbråck vilket gör att jag sitter i rullstol. Detta har givetvis påverkat mig mycket som person under min uppväxt men jag har aldrig sett det som ett hinder.

Jag har världens bästa föräldrar och bröder. Det är tack vare dem jag är den person jag är idag. Jag har alltid behövt använda mig av min rullstol för att förflytta mig, det är skillnaden mellan mig och mina bröder, men ingen i min familj har någonsin särbehandlat mig för detta. Jag har varit med och lekt och testat gränser som alla andra barn.

Redan tidigt på grundskolan fick jag ett smeknamn, "Rally". Detta för att jag alltid körde så fort jag kunde i korridorerna i skolan. Det fanns regler om att man inte fick springa i korridorerna men jag sprang ju aldrig, så det var aldrig någon som sa till mig. Folk på skolan lärde sig helt enkelt att kolla innan de tog ett steg ut annars kunde det göra ganska ont i trakterna runt hälsenorna.

Under dessa åren väcktes mitt intresse för fart och det har bara växt sedan dess. Under de kommande åren med "Rally" som smeknamn och mitt intresse för fart testade jag så många idrotter jag bara kunde. Allt från att vara med på brödernas handbollsträning, till ridning och simning men hade svårt att hitta det som passade just mig.

Det tog mig sju år innan jag hittade rätt, innan jag hittade idrotten som passade precis mig, nämligen friidrotten. Körde min första tävling när jag var 14 år gammal på Stockholm stadion. Nu, 11 år senare, har jag 26 Junior-VM guld, över 50 SM guld och två svenska rekord. Idrotten har tagit mig flera varv runt jorden och förra året besökte jag den sista kontinenten på listan, Syd Amerika, när jag var i Sao-Paulo, Brasilien, för en tävling.

Jag är så otroligt tacksam över allt idrotten har gett mig, inte bara för möjligheten att se världen utan även för att jag fått träffa så många härliga, likasinnade personer runt om hela världen som nu är mina goda vänner. Det jag är mest tacksam över som idrotten har gett mig är ett självständigt liv. Jag har bott själv i en lägenhet i Växjö i runt fyra år, en sak som kanske låter självklar för många, men som inte alltid varit lika självklar för min del.

På denna blogg kommer ni att få följa mig i mitt äventyr mot framtida mål och utmaningar med friidrotten men också med bakom kulisserna med all träning och annat som krävs för att jag ska lyckas ta mig dit jag vill. Utöver friidrotten kommer ni också få följa mig i mitt jobb tillsammans med Funka för livet!



Här kan ni se ett av mina race, från Schweiz i våras:





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar